Vart är vi på väg?

Whiskyprovning med temat ”Vart är vi på väg” under ledning av bröderna Kenneth, Kalle och Göran stod på schemat i afton. De tre nämnda kom nyligen kommit hem från en Skottlandsresa och övriga klubbmedlemmar bjuds in till en upplevelse och en resa med skotska förtecken.

Inledningsvis bjöds medlemmarna på den skotska nationalrätten haggis, inhandlad i konserverad form i Skottland tillagad och serverad på traditionellt vis. Maten åts med blandad förtjusning av de närvarande. Till detta serverades den utmärkta ölen Innis & Gunn, lagrad på ekfat. Något som flera uppskattade mer än själva maten…

Efter denna kulinariska upplevelse övergick vi till vår whiskyresa och provning. Nosande, smakande och funderingar med hjälp av diverse ledtrådar ledde fram till namnet på kvällens tre sorter. Alla tre sorterna blindtestades men med hjälp av ledtrådarna som gavs, både muntligt och i flytande form, gissades och diskuterades det kring bordet.

Nummer ett – sommargodis

Först ut var en Glenlivet 21 som gav många en känsla av sommar med mycket godis i. Höga poäng över lag för denna förnäma whisky.

Aberlour A´bunadh – ”It makes my nipples hard”

Nummer två – en sherrybomb

Glas nummer två innehöll en intensivt guldfärgad Aberlour a´bunadh. Här gav nosandet och smakandet kanske mer ledtrådar än de muntligt framförda. Trots sin styrka på ca 60% så var den ändå mycket njutbar utan vattning.

A’bunadh betyder ”of the origin” på gaeliska. Uppkomsten till A’bunadh sägs vara att David Boyd, chefsblandare på destilleriet, ställdes sig frågan hur Aberlour skulle ha sett ut om grundaren James Fleming fått göra den idag. Valet blev då att inte sätta ålder på den för det gjorde man inte då Fleming levde, att lagra den på spanska ekfat och att buteljera i naturlig styrka dvs Cask Strength icke kylfiltrerad. Den föll samtliga provningsdeltagare i smaken.

De ansvariga bröderna refererade till ett citat som finns bevarat på destilleriets gästbok från en besökande dam: ”It makes my nipples hard”. En whisky som värmer i alla lägen…

Nummer tre – en neandertalare

Som trea var en whisky som redan kan betraktas som en klassiker från Laphroaig; deras quarter cask. En whiskyn som först ligger på stora ekfat, för att sedan tappas över på mindre fat där den mognar och utvecklas fortare. Beroende på att kontaktytan mellan whiskyn och ekfatet blir större – precis som utbytet med syret i luften när faten andas. Denna cask på 48% värmde gott och smaken var det nog ingen som kunde ta miste på. Broder Göran refererade till denna som ”en neandertalare”.

Dessvärre försvann poängen från aftonens provning innan ansvarig (Broder Morgan) hann uppdatera hemsidan. Vi jobbar dock på att återskapa de genomgående höga siffrorna.

En genomgående välsmakande provning – även denna gång!

By | 2010-09-02T22:35:20+00:00 september 2nd, 2010|Okategoriserade, Öl, Whiskyprovning|Kommentarer inaktiverade för Vart är vi på väg?